Annelie Melin

Ålder:
– en kvinnas ålder frågar man inte om!

Bor:
– på Vallen

Familj:
-Jennie, Robin, ;Micke

Yrke:
– Florist

Intressen:
– skog, natur, havet

Vart åker du helst på semestern:
– helst till systern i USA / Los Angeles. Varma bad för avkoppling

Har du något speciellt barndomsminne:
– Vi byggde kojor i skrevor & sånt man gör som barn. Dom pojkar som fanns vågade inte leka med oss. Det var mycket lek på klipporna i Bönhamn. Man hade flytväst mest för jämnan.

Har du någon du beundrar, någon idol?
–  alla som kämpar mot sjukdomar, Nordingrå kyrkokör, julkonserten,.

Finns det något du gärna skulle vilja lära dig?
– data vill inte men måste väl, måla tavlor, smed.

Något vi inte vet om dig?
– ett jäkla humör, sen hoppas jag ingen ser tomten hemma – lever inte riktigt som jag lär…

Hur skulle du vilja utveckla Nordingrå?
– fler näringsidkare på hösten och att kommunen lättar på strandskyddet så folk kan bygga där de önskar & förhoppningsvis även flyttar hit.

Annelie berättar mer –

Slog upp mina blå för 46 år sedan på Ö-viks bb en vacker vårdag. Det vart något så märkvärdigt att det blev allmän flaggdag 1 maj.

Jag glömmer inte den dag jag fyllde 9år, hade länge gåt och suktat på de tjusiga krokodilskorna (skor i krokodilskinn) hos Myrströms skor i Ullånger. Hade provat dom men det mamma inte visste var att de var minst 1 storlek förstora. Men jag fick dom i ett stiligt paket, gissa om lyckan var fullkomlig. Jag njöt de var ju så tjusiga. Men sen ville hela släkten att jag skulle ta på mig dom. Där gick jag på vägen med glappande skor och hela släkten stod och tjöt i köket.

Med stapplande steg har jag sedan fortsatt min bana. Flyttade från Vallen till Bönhamn (paradiset på jorden) vid 10års ålder. Kunde inte förstå va man skulle göra ute i skogen alla kompisar bodde ju på vallen. Men det tog inte lång tid innan vi upptäckte naturen, vi byggde bland annat natur banor för knopar kunde jag, jag va ju scout. Men som den schyssta stora syster jag va fick alltid mina yngre systrar Marie & Malin testa först. Tänk om se inte funka…

Jag har alltid jobbat med service av olika slag trivs med att jobba med människor. Min yrkesbana i korthet har varit på Arnes sjöbod, Ica, Bjästa backen som de slalomproffs jag är haha* Vågebo, Dagis, Drivit restaurang med Marie  & Malin det blev bara 1½ år för Malin fick lappsjuka och drog till USA och Marie tålde inte vatten & jag skaffade mej ett barn till. Jag brukar säga att man ska inte vara mer än fem år på samma jobb, men i min ålder  känns det skönt att ta några år till på samma ställe, allt beror på efterfrågan.

De é tur att Nordingråborna tyck om att ha fint hemma med härliga blommor.

Ha det  riktigt bra

Vi syns

Annelie

Jennie Sandin

Ålder:
– 24 år

Bor:
– på Vallen, Nordingrå

Familj:
-Annelie, Micke, Robin

Yrke:
– Florist via LHS

Intressen:
– Att umgås med nära och kära..

Semester: 
-till en plats där man bara vara & njuta av solen

Vart åker du helst på semestern:
– Medelhavet, Ulvön

Har du något speciellt barndomsminne:
– alla tokerier vi gjorde, bakade så de va rökmoln av mjöl 🙂

Har du någon du beundrar, någon idol?
– alla som gör något bra, som man lär sig av

Finns det något du gärna skulle vilja lära dig?
– mer om allt – nyfiken

Något vi inte vet om dig?
– gillar sötsaker o gosaker

Hur skulle du vilja utveckla Nordingrå?
– göra bygden mer levande

Jennie berättar mer –

Jag småskrattar när jag tänker tillbaka på den tid då man var liten. När allt man hade var rosa & när moster Malin kom hem från USA. Med en riktig prinsessklänning helt i rosa o med massa glitter.  Längst ner i kjolen var det som en rockring, jag såg nog ut som en rosa glittrande julgrans pomla, men vad jag tyckte att jag var tjusig!

Jag glömmer aldrig den dag i 5:an, vi hade vasaloppet på Skolan. Vi skulle runt Prästön, men precis då vi passerat Fårhälla så upptäckte vi en gullig stuga i viken. För det var ju jobbigt med skidåkning och fika gett man ju, så vi for in o dukade upp choklad, mackor, kakor..

Vi såg även hur de minsta barnen passerade ute på isen, men sen blev de rätt lugnt, det var bara skotern som körde fram o tillbaka. Men mysigt hade vi ju jag och min bästis*.  Men nu var det dags att fortsätta färden hemåt det började bli skumt, så dök den där skotern upp igen  ursinnig o undrade vart vi hade vare dom hade letat oss i över en timme. Men bäst av allt va att vi slapp åka skidor hem, vi fick åka skoter.

Eller alla minnen man har från kusthallen. När både pappa, lillebror och kompisar har spelat och spelar. Jag glömmer aldrig den gång jag va små förtjust i en målvakt. Jag och min kompis som var på fler träningar än många av spelarna själva, satt på läktaren när målvakten vinkade ner mej från läktaren, och jag svävande på moln gick dit .

När jag kom ner lyfte han på masken o vem stod inte där om inte pappa. Grabbarna vek sig dubbla av skratt .

Hej så länge !

Jennie