Gotte Byberg

Gotte Byberg avled i slutet av januari 2013 – bevarad i varmt minne.

Ålder: 
93

Bor:
på Vallen

Familj:
Hustrun Gertrud, barnen Solveig och 
Tomas med familjer. 

Yrke:
Pensionär

Intressen:
Sport, nyheter, trav

Vart åker du helst på semestern:
-Bor man i Nordingrå behöver man inte åka någonstans på 
semester.

Har du något speciellt barndomsminne: 
När jag köpte farmor Anna-Fias karameller tre gånger 
för samma tioöring . Jag trodde inte att hon såg 
när jag knyckte tillbaka slanten från byrån där 
hon lagt den men efter tredje köpet slog hon 
stopp!

Har du någon du beundrar, någon idol?
Ingen som jag kommer på. 

Finns det något du gärna skulle vilja lära dig? 
Åka rullskridskor eller skateboard.

Något vi inte vet om dig? 
Jag drömde om att bli polis .

Hur skulle du vilja utveckla Nordingrå? 
Det skulle vara fantastiskt roligt om någon 
etablerade en stor verksamhet här ute som 
gjorde att vi fick en inflyttning till bygden igen.

Gotte berättar mer – om sitt liv

Jag föddes 1917 i Åsäng. Min pappa hade dött tre månader innan. Min mamma gifte om sig och hon födde sammanlagt 11 barn. Vi hade jordbruk och hela familjen hjälpte till som brukligt var på den 
tiden. Jag gick i skolan i Vennersta och vi pojkar var väl ganska busiga. Som liten gick jag runt och sålde strömming för att dryga ut inkomsterna. Min styvfar körde turbil mellan Nordingrå och färjan i Kinnmärgen (Lugnvik) . Turen utökades senare till Kramfors. Så småningom byttes bilen till buss och då blev det naturligt för mig att ta busskort.Jag minns särskilt den buss som kom 1939 . Den körde vi till utställningen i Kramfors och min lillebror Sture var konduktör. 
Jag drömde om att bli polis och efter två år på Hola folkhögskola sökte jag och kom in på Polishögskolan . Jag hann inte ens börja eftersom min styvfar gick bort och lämnade min mor, mig och mina syskon med ansvaret för jordbruk och bussrörelse. Min äldste bror Kjell tog över jordbruket och jag och Sture fortsatte med bussrörelsen. 
På backkrönet i Jeresta fanns det en lanthandel och i den en flicka som hette Gertrud. Det blev många stopp med bussen där men platsen var mindre lyckad som parkering. En dag berättade en god vän att polisen hade ögonen på mig så vi gifte oss och flyttade på Vallen. 
Vi fick två välartade barn, Solveig och Tomas. De båda står nu som ägare av bussbolaget. Solveig arbetar som lärare i Stockholm och Tomas och hans fru Anne ansvarar för den numera ganska omfattande bussrörelsen. 
Jag har vid sidan om arbetet varit engagerad i kommunalpolitiken. Då var Nordingrå en egen kommun och under ett flertal år satt jag med i hälsovårdsnämnden. 
Jag har alltid varit intresserad av människor och har genom åren haft förmånen att få göra många trevliga och intressanta bekantskaper . 
Många landskap och länder har jag sett genom bussrutan men känner mig ändå allra mest 
tillfreds i mitt Nordingrå.

ALLA PROFILER