Gösta Hägglund

Mars 2012

Gösta Hägglund

Gösta är 72 år och bor i Mjällom

Han har en storasyster och en lillebror.
Gifte sig med Margaretha 1963 och fick barnen Karin & Isabelle.

Han har jobbat som vaktmästare på Måvikens behandlingshem

Sång och musik har varit en röd tråd i Göstas liv. Som ung spelade han bastuba i Nordingrå Blåsorkester och sjöng samtidigt i en ungdomskör, där han för övrigt blev bekant med Margareta som kom att bli hans fru. Tillsammans med Margareta har han under alla år sjungit offentligt i kyrkor och bönhus, vid vigslar och begravningar. Han gjorde ett litet uppehålll när hustrun flyttade till himlen 2010 men har nu återupptagit sjungandet igen. Sjöng senast på en god väns begravning.

När döttrarna ville gå en jägarutbildning för några år sedan och det fattades en kursdeltagare ställde han upp på att fylla ut kursen och är efter fullgjord utbildning aktiv  i ett jaktlag i Omne.

Tidigare sprang Gösta mycket för att hålla sig i form, men nu är det stavgång som är hans recept för fysiskt välmående.

När Gösta har en stund över är han gärna i sjöboden i Måviken. Han umgås också gärna med döttrarna och deras familjer. Han har fyra barnbarn och ett femte på väg.

Gösta har en idol framför alla andra, Jesus. Och det är en idol som hjälpt honom genom livet.

Det finns en sak som Gösta alltid velat lära sig – och det är att spela dragspel. Av någon anledning har det ännu aldrig blivit av.

Gösta önskar att man kunde förlänga turistsäsongen så att fler hann njuta av vår vackra miljö här i Nordingrå. Han önskar också att kristenheten ska blomstra i Nordingrå.

Mer om Gösta….

Hans ursprungsfamilj bodde på Orstakullen. Pappan dog redan när Gösta var 6 år. Trots sin ringa ålder fick han ta mycket ansvar för att hjälpa till med jordbruket. På kvällarna var hans uppdrag att mjölka en ko medan mamman mjölkade tre.

Ett speciellt barndomsminne är från den situationen: familjen hade fått hjälp av en granne att slå hölägdorna men räfsandet och hässjandet klarade de själva. Med gemensamma krafter hade man vid ett tillfälle hässjat ” tre le´” men så föll hela hässjeställningen ihop. Mamman satte sig ner och grät. Gösta försökte trösta och sa av hjärtats övertygelse: ”mamma, gift om dig!”
Om det var Göstas råd eller andra krafter som ingrep vet vi inte men Gösta fick senare en god styvfar i Fritz Björklund i Klocke, dit famljen flyttade.

Gösta är uppvuxen med en barnatro och en kristet engagerad familj. När han var sådär 16 år och hade skaffat moped började han som så många andra fara till Borgen i Salsåker och dansen där, men han kände aldrig att det passade honom. Han vände i stället tillbaka till bönhuset i Själand och fattade beslutet att följa Jesus och det har alltsedan dess känts rätt.

Gösta och Margaretha hade tidvis ett mycket tufft liv tillsammans med olika sjukdomar. Gösta fick känningar av en allvarlig tarmsjukdom redan 1968 och opererades med en radikal operation 1981.Ett försök att kirurgiskt förbättra situationen några år senare slutade nästan med katastrof men trots allvarlig bukhinneinflammation kom Gösta tillbaka. 1990 drabbades Margareta av en cancersjukdom som trots avancerad spridning hölls någotsånär i schack under många många år. Hennes läkare i Umeå brukade kalla henne för ”det vandrande miraklet” när hon kom för sina kontroller.
Gösta lovade sig själv i samband med den sista operationen att om han skulle bli frisk så skulle han börja träna. Så blev det också och han sprang i tur och ordning kvartsmaran, halvmaran och helmaran, den sista 1983 där han avverkade de dryga 4 milen på 3,3 timmar.
Inte nog med det – Vasaloppet avverkades 1988 och Vätternrundan 1999!

Man behöver inte tveka om var de båda hämtade sina krafter för att leva vidare och stötta  varandra genom svårigheterna. Jesus var deras ständige följeslagare. Liksom  sångerna om glädjen och nåden.

Paret Hägglund var 1985 med om att liften i Skule rasade  samman. De satt i en liftkorg som föll handlöst i marken. Båda blev skadade och Gösta ser det som ett under att det inte blev värre. Instinkten att hjälpa andra skadade fanns där hos båda men en skadad halskota hos Margareta och ett brutet vadben hos Gösta hindrade från att direkt hoppa in och hjälpa dom andra drabbade…

Man blir verkligen lycklig när man träffar Gösta idag och trots hans många motgångar i livet kan sprida en tro och en livsglädje som smittar av sig.